Alla datorer måste ju få sin strömförsörjning på något sätt.
Elektroniken i en dator arbetar på flera olika spänningar och strömstyrkan i våra svenska 220 V nätuttag måste omvandlas till något som passar.
Det finns lite olika formfaktorer på nätaggregaten men nästan alla fungerar på samma sätt på grund av standarder som man har satt under tidens lopp.
Om man ska bygga en egen dator så är det ju inte bara att köpa vilket som helst eftersom det finns så många olika varianter och märkningar.
Det första man kontrollerar vid ett inköp är hur mycket aggregatet kan skicka ut till datorn, är man osäker på vilket aggregat man ska välja så kan man rådfråga sin it support.
Om man ska bygga en lite kraftfullare dator med en bra processor och grafikkort så slukar dessa rätt mycket mer energi än vanligt.
Man vill dessutom inte ligga på gränsen av vad som krävs eftersom det innebär kortare livstid och begränsar framtida val för uppgraderingar.
En kraftfull dator behöver en bra uppkoppling, förbättra ditt internet med en wifi-förstärkare.
Idag vill man gärna köpa ett aggregat med 80 Plus-certifieringen som berättar för konsumenten att aggregatet har en pålitligt effektfaktorkorrigiering.
Detta innebär att minst 80% av energin ska finnas kvar efter den transformerats, man vill helt enkelt sagt minska energiförlusterna vid omvandling.
Om datorns nätaggregat har gått sönder är det oftast beroende på en för hög belastning under en längre tid.
Ersättningsaggregatet måste då klara av den energiåtgången som krävs för att datorn ska fungera korrekt, behöver du felsöka din dator så kan du få datasupport via internet.
När man packar upp ett nätaggregat för första gången så möts man vanligtvis av en fyrkantig metallåda med ventilationshål, fläkt och en himla massa kablar.
Installation av ett nätaggregat kan göras av vem som helst så länge man är försiktig, man behöver i vissa fall ta hjälp av windowssupport om man behöver hjälp med något annat.
Det finns modulära nätaggregat som har kablarna löst bredvid så man bara behöver använda det som man behöver för tillfället.
När man använder sig av vanliga nätaggregat med fasta kablar så får man helt enkelt vika undan dessa snyggt på något sätt.
Om man bygger en dator med ens åkallad öppen låda där ena sidan är genomskinlig så finns det aggregat som har belysning som lyser upp fint inne i datorlådan, i dessa fall så brukar man oftast använda sig utan modulära aggregat. Att dra nätverkskabel till en ny accesspunkt innebär högre hastigheter och kapacitet.
Alla nätaggregat har ett standardiserad 24-pin-kontakt till moderkortet som går att dela för bakåtkompatibilitet.
Förutom denna kontakt till moderkortet så finns det andra kontakter för lite mer energikrävande processorer, vanligtvis så är det två P4-kontakter som man i sin tur kan sätta ihop till en EATX12V-kontakt. På äldre datorer kan man ibland ha problem med att hitta drivrutiner, men snabb datahjälp så löser man detta.
Som standard finns det även en 4-pin Molex-kontakt som har varit standard från start till strömförsörjning av hårddiskar och optiska enheter i datorn.
Lite modernare aggregat har inte dessa kontakter längre men det finns omvandlare av moderna kontakter till den äldre Molex-kontakten.
Molex-kontakten har numera ersatts av SATA-kontakter som är till moderna hårddiskar och optiska enheter.
Skillnaden mellan Molex och SATA är förutom utseendet att SATA-kontakten även kan lämna 3,3 V förutom standard 5 V och 12V
För att kunna driva ett modernare och lite kraftfullare grafikkort så använder man en speciell kontakt till just grafikkort som kallas enkelt för PCI-express-power.
Fördelen med detta är att moderkortet slipper driva ett energihungrigt grafikkort. Genom att leda kraften separat så slipper …